Våra vänner

Vi moderater har många goda vänner ute i världen.

 


"Il Duce"

Bland våra systerpartier ute i världen är vi stolta över att räkna med flera arvstagare av denne store man som gjorde så mycket för att återupprätta det Romerska Rikets forna glans i modern tid. Vi samarbetar med Silvio Berlusconis nya allians "Frihetens Folk" i vilken ingår Gianfranco Finis Nationella Allians och Alessandra Mussolinis parti Sociala Alternativet. Det handlar naturligtvis inte om någon guilt-by-association utan om sann andlig gemenskap. Fini må ha sagt att han "ändrat sin åsikt" om den store fascisten, men Il Duces barnbarn Alessandra Mussolini är fortfarande en varm anhängare av sin farfar. Berlusconi själv har sagt att Benito Mussolini "aldrig dödade någon" och att han "skickade sina motståndare på semester".
 
Hugo Banzer
Hugo Banzer Suárez (Bolivia)

En stor demokrat. Han var diktator René Barrientos utbildningsminister på 1960-talet. Där fick han ingående kunskaper i diktatur vilket ledde till att han själv 1971-1978 blev diktator efter ett misslyckat kuppförsök. Under hans tid som de facto president utmärkte sig Hugo för deltagandet i Plan Cóndor, ett program för utväxling av "fösrvunna" fångar mellan de övriga diktaturerna i Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay, Chile och Bolivia. Det var under hans regeringstid att knarkhandeln i Bolivia startade. Hugo störtades 1978 och 1980 dödade hans torpeder Marcelo Quiroa Santa Cruz, en man som ville sätta dit honom. Eftersom det inte längre blev populärt med diktaturer på 80-talet grundade han vårt bolivianska systerparti Alianza Democrática Nacional (ADN). Genom allmän terrorisering av befolkningen, köpta röster och riggade val blev ADN ett av Bolivias största partier. På 80-talet hjälpte ADN president Paz Estenssoro att genomföra en stor privatiseringsvåg. 1997 valdes han till president och privatiserade det lilla som fanns kvar i offentligt ägo. I ett nostalgianfall förklarade han i april 2000 undantagstillstånd. Han dog i cancer den 5 maj samma år.

Manfred Reyes

Manfred Reyes Villa (Bolivia)

Bolivianerna ger honom det kärleksfulla smeknamnet "cerdo fascista" (fascistsvin). 1975-76 gick han på kursen  Combat Arms Basic C-2 i School of The Americas (även känd som mördarnas skola) där han lärde sig teknikerna för att orsaka maximal smärta utan att döda förhörsobjektet (vilket inte alltid lyckades, tyvärr). På 1980-talet blev han adjutant under Luis García Mezas blodiga diktatur. Sedan blev han nyliberal politiker och utmärkte sig för att medelst mutor och dödsskvadroner aktivt delta i privatiseringen av Bolivias resurser. 1993 grundade han vårt bolivianska systerparti Nueva Fuerza Republicana NFR (även kallat "Nueva Forma de Robar" dvs "Nytt Sätt att Stjäla"). 2000 låg han bakom projektet att sälja Cochabambas vattenresurser till de multinationella företagen vilket utmynnade i våldsamma protester i vilka staten mördade 6 personer och sårade 165. Invånarna i Cochabamba tröttnade så småningom på Manfred vilket ledde till stora protester 2007 då folket krävde hans avgång. 2008 avsattes han från sin post efter en folkomröstning som han förlorade med stor marginal.

 

Augusto Pinochet

 

Augusto Pinochet (Chile)

Behövs det någon närmare presentation för denne man? Våra två chilenska systerpartier UDI och RN utgjorde kärnan i JA-kampanjen för Augusto Pinochet 1988. 

Alfredo Stroessner

 

Alfredo Stroessner (Paraguay)

Grundaren av vårt paraguayanska systerparti Partido Colorado höll Paraguay i ett järngrep mellan 1954 och 1989. Under tiden hann han härbärgera i landet erkända demokrater som Anastasio Somoza, vars familj i över 50 år behandlade Nicaragua som sitt eget privata storgods och nazistläkaren Josef Mengele som utmärkte sig för att experimentera med judiska barn i koncentrationslägren under andra världskriget.

Roberto d'Aubuisson (El Salvador)

Roberto d'Aubuisson var en major i den salvadoranska armén som startade vårt systerparti ARENA på 80-talet. Innan dess hade han hunnit grunda dödsskvadronerna, som dödade tiotusentals människor, bland andra Ärkebiskopen Oscar Arnulfo Romero. Dödsskvadronerna skulle bli ett användbart verktyg för vårt systerpartis ansträngningar att demokratisera landet. Tyvärr har det salvadoranska folket inte förstått detta och valt att rösta på de rödas FMLN i senaste presidentvalet. ARENAs outtröttliga förkämpar kommer likväl att fortsätta sjunga partiets kampsång som lyder:

Friheten skrivs med blod, arbetet med svett
låt oss ena svett och blod, men först kommer El Salvador!
När i det älskade fosterlandet främmande röster hördes
nationalister uppstod och skanderade
"Ja till fosterlandet, nej till kommunismen!"
El Salvador skall bli de rödas grav
Vi skall rädda Amerika, vårt odödliga Amerika
ARENA